De bästa safarina i Botswana: En lyxig resa full av äventyr och upplevelser
Den färgstarka ljuden och dofterna i Botswana hade lockat mig tillbaka sedan jag först besökte Okavango Delta-området 2011 – året efter att jag vann olympiskt guld i skeleton vid Vinter-OS i Vancouver. Jag var i Botswana för att filma en överlevnadsreality-TV-show, och efter det höll jag kontakten med Robert Barber, en av guiderna som hjälpte oss att träna för showen. Han berättade fantastiska historier om de otroliga områdena i Botswana som jag borde återvända och besöka en dag.
Jag kunde inte motstå, och tre år senare satte han ihop en personlig safari för mig och min fästman, Craig. Rob har guidat safaris i Botswana och över hela Afrika i över tio år. Han och hans partner Charlotte Bennett-Diver driver Golden Africa och de specialiserar sig på att förstå varför människor åker på safari och vad de vill uppleva. Rob ringde mig en kväll och sa: ‘Rätt Amy, jag tar med dig på en resa, inte en semester.’
Vi möttes vid Maun-flygplatsen i norra Botswana – ‘porten till Okavango Delta’ – och Rob och Charlotte lastade in oss i deras öppna spelvisningsfordon. Jag stängde av min telefon och lät resan börja. Vår första destination var Meno A Kwena, i Kalahari. Detta egenartade, intimt camp, drivs av David Dugmore och hans son Daniel, ligger på toppen av en 90-fots hög klippa, med utsikt över Boteti River precis där djuren kommer för att dricka.
Vi möttes av fem elefanter som drack i floden, några zebror som vandrade runt i närheten och en flodhäst som verkade vakta dem alla från mitten av floden. Med en gin och tonic i händerna såg vi en vacker solnedgång med djurlivet nedanför. Jag insåg aldrig hur levande Busken i Botswana verkligen kunde vara. Vi vaknade nästa morgon till fågelljud som omgav oss, och varmt vatten anlände för våra mässingshinkduschar.
Dessa duschar är perfekt placerade med utsikt över floden och ger en otrolig upplevelse att duscha medan en elefant vandrar förbi 150 fot bort på andra sidan av floden. Efter en hjärtlig frukost var vi iväg. Rob tog oss till Makgadikgadi Salt Pans, det sista kvarvarande av en gammal sjö. Vi kom till den mest fantastiska miljön. Så långt ögat kunde nå var det ändlöst salt.
Den natten sov vi under stjärnorna, med utsikt över Vintergatan ända till horisonten. På morgonen, på väg tillbaka till Meno A Kwena, var jag ivrig att höra Rob säga att han kunde se några surikater komma ut ur sitt bo. Surikater tar lång tid på sig att värmas upp i den tidiga solen. Vi tillbringade ganska mycket tid med att titta på dem långsamt dyka upp för att börja sin dag med att leta efter mat.
Innan vi lämnade Meno A Kwena tog Rob oss med på en promenad med Khoi San buskmännen. Busken är deras hem, och de gav oss en riktigt intressant inblick i det. De visade oss hur de ställer fällor för mat, hur de gör eld och några av de intressanta sätten de roar sig på. De har vad jag bara kan beskriva som en snabb version av sten, sax, påse.
Vi fortsatte vår resa till Robs favoritområde i Botswana, Khwai i den nordöstra delen av Okavango Delta. Jag minns tydligt att Rob nämnde detta område tre år tidigare för att vara ett paradis för vilda djur – och vår resa dit visade mig att han hade rätt. Vad som alltid kommer att stanna i minnet är den magiska synen av 12 giraffsilhuetter på vägen med solen som går ner bakom dem.
Vi bodde på Machaba Camp som drivs av Chris Kruger, en veteran inom Botswanas safaribransch. Det ser ut som något från en glansig tidskrift, med all den hemtrevliga värmen från ett lantligt herrgård, och ligger i de vackraste omgivningarna vid Khwai River. Machaba är också otroligt miljövänligt. De återvinner allt och har en nästan obefintlig fotavtryck, samtidigt som det är mycket lyxigt – en perfekt balans för mig.
Machaba ligger bland träden vid kanten av Khwai River. Det finns inget mer fridfullt och avkopplande än att äta måltider medan man ser elefanter dricka, och inget mer spännande än att se en hane och en hona leopard vandra längs flodbanken på andra sidan. Helt otroligt! Djurlivet som Rob hade lovordat i Khwai gjorde mig inte besviken. Under våra tre nätter där såg vi en stor hanelejon jaga en stor vildsvin, en vacker honleopard vakna efter en dags sömn, tre honungsgrävlingar, en flock vilda hundar på jakt och en hyenabur med fem söta ungar.
Nästa stopp på vår resa var en riktig behandling för mig. Rob ville ta mig tillbaka till nära där vi hade filmat tre år tidigare. Den här gången skulle jag rida på den underbara African Horseback Safaris-campen, Macatoo, där de har 48 av de bäst omhändertagna hästarna jag någonsin sett. Ridningarna på Macatoo är mer äventyrliga på morgonen än på eftermiddagen, och vi passade på att få upp lite hastighet på de öppna översvämningsområdena.
Det är helt otroligt att närma sig buffel, giraffer, elefanter och zebror (mina favoriter!) till häst. Macatoo ligger i ett vackert område mitt i hjärtat av Okavango Delta och är endast tillgängligt med lättflygplan eller helikopter. Medan jag red tog Rob med sig Craig på safari, båtturer eller fiske. Varje måltid intogs under den vackra afrikanska stjärnhimmeln, och all personal var så välkomnande och vänlig.
Vi kände oss verkligen som hemma här och var mycket ledsna att lämna. Från Macatoo flög vi till Kasane i norra Botswana och korsade sedan den mäktiga Zambezi för att nå det slutliga målet i vår resa, Livingstone, på den zambiska sidan av Victoriafallen. På vår första morgon i vår mycket rymliga rum på Sussi & Chuma lodge, uppströms från Victoriafallen, vaknade vi till ljuden av Zambezi River.
Efter så mycket aktivitet och resande såg jag fram emot en avslappnande morgon. Jag gick iväg för en spabehandling med utsikt över floden och somnade på nolltid. Jag var redo för det. Rob överraskade oss vid lunchtid med en resa till Livingstone, och innan vi visste ordet av det blev vi hämtade med en helikopter för en naturskön flygning över Victoriafallen.
Det är väldigt lätt att se från det perspektivet varför det är en av världens sju naturliga underverk. Det är andlöst vackert. Datumet råkade vara fredagen den 13:e, och en fullmåne var på gång. Sent på eftermiddagen tog Rob med oss på en promenad runt fallen och efter att ha utforskat en stund blev vi överraskade av att hitta ett litet bord uppdukat med snacks och champagne.
Vi sippade och smaskade medan månen steg i öst bakom ett litet molnbank och skapade den fantastiska effekten av en regnbåge i sprutet från Victoriafallen. Det var overkligt och fantastiskt samtidigt. Tillbaka på Sussi & Chuma blev vi omhändertagna som kungligheter. Maten var spektakulär i smak och presentation. Personalen ställde upp en privat middag åt oss vid kanten av Zambezi River med en eldstad och ännu mer champagne.
Vi åt till ljudet av flodhästar som grymtade i fjärran, det rinnande vattnet och eldens sprakande. Det var underbart. På vår sista hela dag tog Rob med oss till Livingstone Island som ligger högst upp på fallen. Här hade vi en mycket traditionell brunch med ägg Benedict och te, medan vi var några fot från kanten av vattenfallet.
Victoriafallen är en mil breda och Livingstone Island ligger ungefär halvvägs längs toppen. Vi guidades till kanten av fallen och fick den mest otroliga utsikten över branten, tittade 360 fot ner i ravinen. Det finns så mycket sprut att det finns regnbågar överallt. Innan vi lämnade Botswana gick vi in i Mosi-Oa-Tunya National Park för en promenad för att hitta noshörningar.
Det tog inte lång tid eftersom parken är mycket liten och parkvakter följer noshörningen runt dygnet runt för att skydda dem från tjuvjägare. Att vara så nära en så stor djur till fots var både spännande och skrämmande på en gång. Vi såg sju olika noshörningar, inklusive en mycket söt baby med sin mamma. Det var också hjärtevärmande att veta att jag på ett litet sätt bidrog till noshörningens värde som en turistattraktion, snarare än som medicin.
Rob och Charlotte hade introducerat oss till ett annorlunda sätt att ta en semester. Vår resa till Botswana var faktiskt inte bara en semester utan en resa full av upplevelser. Vi kommer att återvända på safari till Afrika igen en dag, för jag vet att jag måste mata det stycke av min själ som Afrika har tagit.