Kamala Harris: En Kameleontisk Politisk Kraft
Med Joe Bidens sorti har Demokraternas presidentkampanj fått färg. Den svartvita stumfilmen är över, nu börjar en visning i Imax-salongen. Inte bara för att Harris är mer rörlig och talför än Biden. Hon har till skillnad från honom tillgång till en mer mångfacetterad scenpersonlighet.
Under sina första framträdanden har Harris skiftat från aggressiv åklagare till sansad statsman, från förtrolig väninna till peppig hejaklacksledare. Och det under loppet av bara 20 minuter långa tal. Dessa kabarélika förvandlingsnummer tycks irritera Donald Trump å det grövsta.
Trump antydde att Harris tidigare främst lanserat sig som indier men nu lagt sig till med en svart identitet. Trump föreslog att någon skulle undersöka detta spekulativa identitetsskifte närmare. Det är vintage Trump. Han dammar av sin gamla anklagelseakt mot Barack Obama i lätt modifierad form. Var Obama verkligen född i USA? Är han i själva verket inte en afrikan från Nairobi som vill förvandla USA till en muslimsk lydstat? På den lögnen red Trump in på den politiska arenan 2011. Misstänkliggörandet var rasistiskt.
Men det nya utfallet mot Harris säger kanske också något om Trumps tilltagande desperation i den pågående valrörelsen. Den kameleontiska kvalitet som Harris behärskar är också Trumps superkraft. Han kan skifta från kränkt till kaxig, från putt till jovialisk inom loppet av en mening. Det gör honom intressant att betrakta och möjligen effektiv vid ett förhandlingsbord.
Biden kunde inte matcha den repertoaren, inte heller Hillary Clinton som blev alltmer endimensionell ju längre valrörelsen skred hösten 2016. Men den nya Trumprivalen Kamala Harris tycks än så länge kunna jonglera med sina många identiteter. Hon, som dessutom är gift med en judisk man och är bonusmamma till hans barn, förkroppsligar den amerikanska smältdegeln. Hon leker med sina uttryck på det sätt som så många amerikaner gör i vardagen.
Trumps presidentkampanj går ut på att Demokraterna utgör en stat i staten som prioriterar kostsamma internationella säkerhetsallianser och globala affärsintressen framför amerikanska skattebetalares behov. Biden och Clinton var tacksamma projektionsytor för det slags angrepp. Deras pudrade nunor tycktes dölja något. Harris ansikte är mer öppet. Och just det skrämmer honom.