Den senaste tiden har den norska kronan varit rekordsvag. Men är kronan verkligen så svag?
Enligt Statistiska centralbyråns (SSB) prisnivåindex för varor och tjänster som hushållen köper, var det bara fem länder i Europa som var dyrare än Norge år 2023: Schweiz, Danmark, Irland, Luxemburg och Island. Endast Irland och Luxemburg använder euro av dessa länder. Finland låg på samma prisnivå som Norge.
Många norrmän som tillbringat sommaren utomlands har nog märkt samma sak. Det är inte lika billigt som tidigare i Spanien, men fortfarande billigare än i Norge. Att gränshandeln med Sverige fortsätter att öka tyder heller inte på att kronan är för svag.
I en idealisk värld, där det bland annat finns friktionsfri handel av alla varor och tjänster över nationsgränserna, bör valutakurserna se till att prisnivån är densamma i alla länder. Det är just valutakursens roll att se till att köpkraften för en enhet av nationell valuta, till exempel en krona, är densamma oavsett om kronan används inom landet eller växlas till euro och används i ett euroland. När detta sker har vi köpkraftsriktiga kurser, eller köpkraftsparitet.
Internationella organisationer som OECD och IMF brukar vanligtvis använda köpkraftsberäknade valutakurser när de jämför länders ekonomier, inte faktiska marknadskurser.
Nu är inte världen perfekt. Det finns många störande faktorer som påverkar handelsflöden, kapitalflöden och därmed valutakurserna. Även inom en valutaunion som euroområdet finns det betydande skillnader i prisnivåerna, även om euro används överallt. Över tid bör dessa nivåskillnader jämnas ut mer. En jämförelse mellan marknadskurser och köpkraftsriktiga kurser är praktiskt att göra när länderna är ungefär på samma utvecklingsnivå och har mycket handel med varandra.
Den välrenommerade amerikanske ekonomen Kenneth Rogoff påpekade i en tidigare artikel här på E24 att valutakurser tenderar att återvända till köpkraftsriktiga nivåer över tid. Det kan ta lång tid, och det är mycket svårt, nästan omöjligt, att förutse när och hur detta kommer att ske.
Rogoff nämnde dollarn, som är mycket stark. Med Norges öppna ekonomi är det rimligt att förvänta sig att fenomenet med att närma sig köpkraftsnivåer i stor utsträckning även kommer att gälla för kronan.
Kronan var överdrivet stark, men är nu närmare en köpkraftig nivå. SSB:s data för jämförelse av prisnivåer mellan länder indikerar en köpkraftig eurokurs förra året på cirka 14 kronor.
Norge har några särskilda förhållanden som påverkar valutakursen. Petroleumssektorns stora betydelse för den norska ekonomin bidrog till att kronan var överdrivet stark under oljeboomtiden fram till oljeprisfallet 2013. Vi har starka restriktioner för handel med livsmedel, vilket förhindrar en utjämning av priset på livsmedel. Ett tredje förhållande är vårt stora oljefond. Stora finansiella intäkter från utlandet gör att vi klarar oss med en mindre exportsektor. Det kan innebära att “rätt” kurs mot euro är något lägre än köpkraftsparitetskursen på cirka 14 kronor. Kanske är en rätt nivå någonstans mellan 11 och 12 kronor?
Slutsatsen är att valutakurser är komplexa och påverkas av många faktorer. För den genomsnittliga personen kan det vara svårt att förstå alla aspekter, men det är viktigt att vara medveten om hur valutakurser kan påverka ens liv och ekonomi. Att förstå koncept som köpkraftsparitet och hur valutakurser kan återgå till mer rimliga nivåer över tid kan vara avgörande för att fatta kloka ekonomiska beslut.
