En revolution inom fotoredigering: Hur AI förändrar sättet vi ser på bilder
För nästan 20 år sedan utbröt ett mindre inbördeskrig bland svenska pressfotografer. Pawel Flato, dåvarande ordförande för Pressfotografernas klubb, hade sagt att det var okej att retuschera bort en servett från ett fotografi. Digitalt, med Photoshop. Åtminstone om bilden ändå var arrangerad, för herregud – man kunde ju ha plockat undan servetten från bordet innan bilden togs. Vad gör det då för skillnad? Fotografer blev vansinniga på honom. Han legitimerade lögner genom foto och hotade hela yrkeskårens trovärdighet, argumenterade de. Det gick så långt att Pawel Flato, som gick bort för några år sedan, lämnade ordförandeposten.
Jag, som näpen liten praktikant på DN Kultur, fick i uppdrag att skriva om kontroversen. Jag utvecklade djup sympati för båda lägren. Å ena sidan – självklart ska journalistiskt foto hålla stenhårt på principer om sanning och bildens integritet, det kameran fångar ska ingå i bilden. Ingen sladdrig subjektivitet om att just den här störande detaljen är oviktig och kan suddas ut. Sådant kommer leda rakt åt helvete. Och har gjort det. Bara någon månad efter Pawel Flatos avgång 2006 kablade nyhetsbyrån Reuters ut en dramatisk bild från en israelisk bombräd mot Beirut där röken såg märklig ut. Det visade sig att fotografen hade klonat den så branden såg värre ut än den var. Fotografen fick sparken.
Å andra sidan – på ett principiellt plan hade Pawel Flato en poäng. Man kan ljuga med bilder, bortklippta servetter eller inte. Bilden är lika trovärdig som dess avsändare. Ungefär som det skrivna ordet. ”Man kan lägga någonting i oskärpa i kameran eller lägga på oskärpa i Photoshop. Då frågar man sig: Är verkligheten skarp eller oskarp?” som han sade till mig under intervjun. Det har alltid varit sant. Stalin lät retuschera undan Lev Trotskij. Mussolini lär en gång ha fotograferats sittande på en häst, men såg lite töntig ut eftersom en skötare höll fast djuret. Så skötaren klipptes bort.
Ja, det har alltid varit sant, men mer sedan bilden blev digital. Ännu mer sedan ”photoshoppad” blev en del av en normal vokabulär. Och extremt mycket mer nu när AI-system kan skapa och förändra foton blixtsnabbt. En uppdatering till Iphone som släpps snart (fast inte i Sverige än, på grund av EU-reglering) kommer ha funktionen ”clean up”, som AI-automatiserar Trotskij-redigering av bilder. Man ringar helt enkelt in det man vill ha bort och vips så försvinner det. En vårta på näsan, smutsig disk i bakgrunden eller främlingar som inkräktar på en semesterbild. AI-funktionen fyller i det som behövs. Det ser verkligt ut, men är fiktivt.
På Androidsidan händer samma sak. Google stoltserar med funktionen ”add me”, som skapar fejkade gruppbilder av folk som inte har stått bredvid varandra på riktigt. Tanken är att även den som tar bilden ska smygas in i efterhand. Samsung lovar att fylla ut ens foton med extra bakgrund där det behövs. ”Tryck ‘generera’ och AI ersätter den delen med en annan bild som är ny och fräsch”, säger reklamen. Snyggfilter på sociala medier har redan marinerat oss i digital botox. Det har blivit normalt att bara se perfekt hy och ögon utan trötta påsar. Snart kan de här funktionerna göra det lika normalt att vartannat mobilfoto är delvis fiktivt. Mussolini hade älskat det, vartenda foto på en häst hade sett kanon ut. Stalin hade retuscherat bort Trotskij från hela sin bild-app. Pressfotografdebatten från 2006 ekar här. Pawel Flato hade kanske fel i att man får retuschera bort en servett. Men han hade rätt i att fotografiets trovärdighet inte beror på vad som syns på bilden, utan på vem avsändaren är.