En disig höstdag i stan: Bort med ålderismen och in med årsrik humor
Man vaknar en disig höstdag i stan, läser tidningen och undrar varför man inte bara kan få vara gammal och trött? Jag blir alldeles andfådd av den spralliga Seniorbilagan. Får vila en stund för att orka ta itu med femtio nytvättade näsdukar som hänger på tork.
De ska strykas och täcka behovet av näsdukar vid livets återstående begravningar.
Minns en självsäker och välskräddad litteratör som fick frågan i televisionen varför män bär näsduk i bröstfickan.
Han kunde ha sagt för att ha nära till näsan när man behöver snyta sig. Men han blev svarslös.
– Tja, det är väl… snyggt… var det enda han kunde stamma fram.
Han hade inte lärt sig att en herre bär näsduk i bröstfickan för att ha till hands när damen vid hans sida brister i gråt under ”La traviata” på Operan.
Efter strykningen vilade jag och läste en snyggt formgiven bok med titeln ”Bort med ålderismen”, vari man ersatt ordet gammal med årsrik och slår ett slag för människors rätt att ta plats och verka även efter pensioneringen.
Årsrika som får stanna kvar på jobbet är ofta, visar det sig, smidigare och mjukare än unga nitiska paragrafryttare. Båda riskerar förstås att ersättas av ännu mera nitiskt AI.
Gamle farfar var verkligen slagfärdig, kunde man säga på min tid då man åt wienerbröd med mormors hosta och berättade om gumman som hade en son som det inte ville bli något av. Men så en dag hade han blivit något. Å vad gumman ska bli glad, sa omgivningen. Men vad hade han blivit?
– Han har blitt flintskallig.
Årsrik humor åldras åtskilligt och är inte mycket att hänga i julgran eller lägga ut på nätet säger man väl i dag.
Höstdagjämningen var grå tills vi pallrat oss ut i skärgården och blev bjudna på middag.
Vilket privilegium att sjunka ner i en länstol i en varm och ombonad stuga, dricka whisky vid en kakelugn och sedan äta finfin fisk och precisionspressad potatis.
Vi var alla årsrika kring bordet, tillsammans mer än 400 år men pratade varken om krämpor, barnbarn eller hantverkare. Det gick bra ändå.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om ett instrument som överlever allt.
Analys: Artikeln diskuterar ålderism och betonar vikten av att respektera och ge plats åt äldre människor i samhället. Den framhäver hur äldre individer kan vara värdefulla tillgångar på arbetsplatsen och ger en humoristisk inblick i åldrandets olika aspekter. Genom att belysa dessa ämnen, öppnar artikeln upp för reflektion kring åldrandets roll och betydelse i samhället, samtidigt som den erbjuder en underhållande läsupplevelse.