Investeringar och ekonomiska marknader: En analys av konstutställningen “På Röda sten löser man skulpturens kris”
“Integrationen av film i skulpturens form kännetecknar också Patrik Bengtssons installation ”Verdurafältet (Episod 1 Blod och klorofyll)”. Vid sidan av sju karaktäristiska Bengtssonskulpturer består ” Verdurafältet” av en stumfilm i skärgårdsmiljö. I centrum står kvinnan Verdura, och hennes försök att bli en del av växtriket. Till skillnad från mycket av vår tids anti-antropocentriska konst som försöker skapa ett nytt, mer hållbart förhållande mellan människa och natur så är Bengtssons värld full av humor, intimitet och burleskerier. Ett minst sagt tilltalande sätt att läka och härda ut mitt i den ekologiska katastrof vi själva förvållat med vår alltmer skogstokiga rovdrift på flora och fauna.
Tillsammans säger Blascos, Ockborns och Bengtssons filmer något om skulpturens ställning idag. Låt säga att Constantin Brâncuși uppfann den moderna skulpturen genom att abstrahera och undersöka dess egen materialitet. Minimalismen försökte sedan avskaffa monumentaliteten och Joseph Beuys gjorde skulpturen social. I vår samtid har konstnärer som Thomas Hirschhorn, Tino Sehgal, Alexandra Pirici och Anne Imhof vänt och vridit på frågan om skulpturens kritiska funktion. På Röda Sten löser man skulpturens kris genom att filmiskt gestalta sina egna mytologiska samtidsallegorier som en del av kropparnas naturliga habitat.
Sammantaget måste sägas att ”(På) gränsen” är ett experimentlystet försök att med en lokal förankring väva samman en psykisk realitet med planetära orosmoln. Bara det är en bedrift!”
FAKTA
– “(På) gränsen”
– Röda sten, Göteborg
– Till och med 25 augusti
Läs mer om konstutställningen för att få en djupare förståelse för dess betydelse och påverkan på samhället.
