Karina Gjerde skriver om utstyrsfokuset i jakt- og fiskemiljøet
Jag älskar att läsa tester av kläder och utrustning. Älskar det. Så fort jag behöver något nytt, även om det bara är en spole med tafs, letar jag på nätet. Jag googlar på engelska för att få fler träffar och jag gräver mig igenom obskyra forum som inte har uppdaterats på åratal.
När Jakt & Fiske dimper ner i brevlådan är utrustningstesterna det första jag läser. Kanske har de testat något som jag inte visste att jag ville ha och inte behöver, och som jag kan köpa för pengar jag inte har? Jag är inte ensam.
Många sociala nätforum har namn som antyder diskussioner och erfarenhetsutbyten inom olika friluftsaktiviteter. Det är dock anmärkningsvärt hur mycket uppmärksamhet som ägnas åt utrustning och kläder.
“Kåre” vill veta vilket tält som är det bästa. När det sedan framkommer längre ner i tråden att trådstartaren inte har haft tid att använda sitt rekommenderade tält mer än fem dagar om året på grund av en hektisk vardag (jobb, familj, hus och trädgård), höjs inte ett ögonbryn.
Alla är ändå överens om att “Kåre” måste ha det lättaste och bästa expeditionståltet för de fem dagarna i Femundsmarka i juli!
Varför är vi så här? Varför vill vi veta allt om kolfibermaterialens fördelar, även om vi egentligen bara ska bära väskan från bagageutrymmet på Land Cruiser och upp till jakttornet ett stenkast bort?
Det är förstås underhållande med YouTube-videor där #prostaffambassadors med hög bokehfaktor förklarar hur material som flugspötillverkarna har snott från Nasa kan förändra fisket – och ditt liv. Men vid någon punkt tar scrollandet över den tid du faktiskt kunde ha ägnat åt att fiska.
Det har länge varit känt att dopamin, också känt som “lyckohormonet”, frigörs när vi får en belöning. Men forskningen har visat att det egentligen är förväntan på belöning som frigör dopaminet.
Man kan kanske säga att det är ett “se fram emot”-hormon snarare än ett lyckohormon. Då är det klart att en studie om flugspöns inre själ är meningsfull.
Och för en del av oss stannar det kanske också där, efter att vi har räknat ut tillgängliga pengar på kontot och till och med känt lite skam över vårt eget överkonsumtionsbeteende. Kanske kan jag bara använda ett av de fem flugspön jag redan har? Var det inte själva fisket som var den verkliga belöningen här?
Lyckligtvis kommer forskningen till vår räddning även här: En amerikansk studie från 2014 publicerad i Psychological Science fann att de som tänker på att köpa en upplevelse uppnår högre nivåer av lycka än de som planerar att köpa saker.
Med andra ord bör vi lägga vår energi på att planera resor. Mina egna studier från livets hårda skola (iblandad med lite anekdotisk kunskap) visar att förväntad lycka kopplad till upplevelser är värdefull oavsett kostnad i kronor och ören. Det måste bara upplevas som värdefullt.
Personligen lider jag av en felkoppling i hjärnan, vilket gör att allt fiske söder om Dovre upplevs som meningslöst. Jag är inte stolt över det, och skulle gärna se det annorlunda, men när sommaren kommer måste jag åka norrut.
Alla timmar jag använder på att studera kartor under mörka vinterkvällar, och återseendet av bilder och filmsnuttar från förra resan, skapar otvivelaktigt starka förväntningar. Och det kostar inte mycket mer än vad min dieselbil behöver för att ta mig till Finnmark.
Jo, det finns lite miljöskam i den jämförelsen också. Men eftersom jag hoppar över resor till Syden och ännu ett spököp, är det en mycket blygsam klimatpåverkan. Och lyckokänslan, den är enorm!
Analys: Artikeln handlar om det ökade fokuset på utrustning och kläder inom jakt- och fiskemiljön och hur detta kan påverka vårt beteende och vår lyckokänsla. Genom att planera och se fram emot upplevelser istället för att konsumera materiella ting, kan vi uppnå en högre nivå av lycka enligt forskning. Det betonas att det är viktigt att prioritera upplevelser och att dessa kan vara värdefulla oavsett kostnad. Slutligen diskuteras även miljöaspekter och hur en mer medveten konsumtion kan bidra till ökad lycka och minska klimatpåverkan.
