Michel Barnier blir Frankrikes äldste premiärminister sedan 1958
Den 73-årige Michel Barnier blir Frankrikes äldste premiärminister sedan 1958, och efterträder den yngste, Gabriel Attal, som tillhör Macrons mittenallians. För en svensk publik är Barnier mest känd som EU:s brexitförhandlare under flera år, men han har också varit minister och EU-kommissionär. Han tillhör det traditionella högerpartiet Republikanerna, och delar i huvudsak Macrons syn på EU. Även Barniers inrikespolitiska positioner ligger relativt nära presidentens.
Frankrikes president Emmanuel Macron.
Så långt är han ett stabilt val för Macron, som gärna vill att den förda politiken ska ligga fast. Men Michel Barnier tillhör också ett parti vars ledare, Éric Ciotti, valt att alliera sig med Marine Le Pen. Många i Republikanerna – inklusive Barnier själv – tog avstånd från den alliansen när den tillkännagavs före sommarens nyval. Men frågan är hur han agerar nu. Det franska parlamentet är i praktiken tredelat, ungefär som i Sverige. Det finns ett vänsterblock, ett mitten–höger-block (där många av Barniers partikamrater ingår) och ett radikalt högernationalistiskt block som växt sig så stort att det kan agera vågmästare.
Marine Le Pen från högerradikala Nationell samling säger att hon vill avvakta och se vad Barnier har att säga i sin regeringsförklaring innan partiet tar ställning till honom. Foto: TT
Marine Le Pens högerradikala Nationell samling gick starkt framåt i sommarens nyval. Men i andra valomgången taktikröstade många mitten- och vänsterväljare för att undvika en högernationalistisk regering. Det lyckades – och ledde till att vänsteralliansen Nya folkfronten blev största politiska block. Macrons mittenallians backade, men blev något större än Nationell samling. Inget block fick egen majoritet. Macron har insisterat på att ”ingen sida vann” och hårdnackat vägrat ge vänsteralliansen chansen att bilda en regering, med hänvisning till att ”landets stabilitet” kan riskeras. Han har i stället efterlyst en politiker som kan leda en bred koalitionsregering som inkluderar flera av de partier som väljarna röstade på för att stoppa Marine Le Pen. Men är Michel Barnier rätt val? Vänsteralliansen hotar redan med en misstroendeförklaring. Socialistpartiet säger att det kommer att fälla Barnier så snart det går. Och den radikale vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon manar till demonstrationer på lördagen mot det han kallar en antidemokratisk ”stöld”. Även för en luttrad brexitförhandlare är det ett tufft utgångsläge.
Marine Le Pen säger dock att hon vill vänta och se vad Barnier har att säga i sin regeringsförklaring. Först efter det kommer hennes parti att ta ställning. Det låter som en inbjudan till förhandlingar. Kanske rent av som ett första steg mot ett franskt Tidöavtal. Barnier skulle kunna regera i minoritet med hjälp av dekret och den omstridda grundslagsparagrafen 49.3, som innebär att exempelvis en statsbudget kan godkännas utan omröstning så länge inte premiärministern fälls i en misstroendeförklaring direkt efteråt. För att fälla regeringen behöver oppositionen 289 av 577 röster i nationalförsamlingen, och vänstern kan i dag inte mobilisera fler än maximalt 200. Om Barnier kan övertyga Nationell samling om att lägga ned sina röster, kan han alltså sitta kvar. Men det lär Marine Le Pens parti inte göra gratis. Och kom ihåg: det var just för att undvika att Le Pen får mer inflytande som vänster- och mittenväljare taktikröstade i somras. Läs mer: Macron förslag till ny premiärminister väcker kritik
Analys:
Den 73-årige Michel Barnier blir Frankrikes äldste premiärminister sedan 1958 och tar över ledningen från Gabriel Attal. Hans politiska bakgrund som EU:s brexitförhandlare och medlem i det traditionella högerpartiet Republikanerna har väckt diskussioner i det tredelade franska parlamentet. Med olika politiska block och hot om misstroendeförklaringar står Barnier inför utmaningar för att bilda en stabil regering. Marine Le Pen och hennes högerradikala Nationell samling väntar på Barniers regeringsförklaring innan de tar ställning. För att säkra sin position behöver Barnier stöd från olika partier och möjligen förhandla om en koalitionsregering. Situationen är komplex och kräver skicklig politisk navigering för att undvika politisk instabilitet och säkra en fungerande regering för Frankrike.
