Livet i den digitala eran: En analys av övervakningskapitalismen och dess påverkan på våra liv
Diskussionen om skärmtid för barn är fylld av självbedrägeri. Vi lever i en tid av övervakningskapitalism där stora företag kontrollerar inte bara ekonomin utan också våra liv genom smartphones. Vi är i relation med våra telefoner, men det är vår uppmärksamhet som är produkten. Det är en svår tid att känna sig mänsklig i, särskilt när det gäller att sätta gränser för barnens skärmtid.
Många känner sig handfallna inför denna verklighet. Vi vet att vi manipuleras av tekniken, att den påverkar våra känslor och hindrar oss från att söka mening och skönhet. Men samtidigt har vi ingen annanstans att vara om vi vill vara en del av världen.
Diskussionen om skärmtid liknas vid tidigare debatter om videovåld och läsning. Men tekniken idag är individanpassad och beroendeframkallande. Vi kan inte göra mycket mot övervakningskapitalismens logik. Att fokusera på individuella val och föräldraskapets idealism är ytligt och stjäl uppmärksamhet från verkliga samhällsproblem.
Det är viktigt att sätta gränser för barns skärmtid och skydda dem, men det behövs en större strukturell förändring där makten över våra liv inte ligger hos några få företag. Vi behöver ett nytt språk för att diskutera dessa frågor och skapa en mer balanserad och mänsklig digital era.
