“Yokai. Japanska väsen: Utforska den förtrollande världen av japanska yokai på Etnografiska museet”
Svarta små figurer dansar fram över en siluettvägg. De animerade motiven är hämtade från gamla träsnitt och på andra sidan om den röda trädgårdsbron tornar berget Fuji upp sig. Att kliva in i Etnografiska museets nya utställning är att omedelbart förflyttas till sinnebilden av ett svunnet Japan. Närmare bestämt till Edoperioden. Det är då, framför allt under slutet av 1700-talet, som fenomenet yokai börjar ta sig alltmer populära visuella och massproducerade uttryck, förklarar utställningsproducenten Maria Rydbrink Raud som under många år varit ”nördigt intresserad” av japanska träsnitt.
Japanska seriealbum, manga, och animerad film från Japan, anime, har med tiden blivit mer och mer populärt bland barn och unga även i västvärlden. Förhoppningen är att höstens storsatsning på Etnografiska museet ska skapa större förståelse för den populärkultur som många kanske uppfattar som lättsam underhållning.
Inför den första stora utställningen om yokai i Sverige har hon haft kontakt med experter på såväl Yokai museum i Miyoshi som Kyoto international manga museum, men även tagit hjälp av lokala kännare. Däribland japanologen Monica Braw och folkloristen Tommy Kuusela som råkar ha ett personligt intresse för just yokai.
Yokai har sina kulturhistoriska rötter i japansk folktro, först förmedlat genom en muntlig berättartradition och senare skriftligt från ungefär 700-talet och framåt. Exakt vad yokai är låter sig inte besvaras alldeles enkelt – det beror också lite på vem man frågar. Men i grunden är det ett begrepp som används för att beskriva det oförklarliga och övernaturliga. Människans inre oro och rädsla för naturens krafter har, precis som i västerländsk folktro, gett upphov till olika väsen.
Utställningen ”Yokai. Japanska väsen” tar alltså avstamp i rullmålningar, träsnitt och föremål från Edoperioden (1603–1868), då kulturen blomstrade, och sträcker sig ända fram till nutiden med bidrag från moderna mangatecknare.
Vissa väsen kan även anta formen av olika vardagsföremål. Den här specifika typen av yokai brukar kallas bakemono, vilket betyder djur som ändrar skepnad. En folksaga berättar exempelvis om en tanuki, en sorts mårdhund med gigantisk pung, som förvandlar sig till tekanna.
Yokai är med andra ord ett komplext och komplicerat begrepp, inte minst om man ska försöka förstå det utifrån en västerländsk terminologi och föreställningsvärld. Men mycket har också hänt sedan 1980-talet, då yokai i allt större utsträckning gick på export i form av alltifrån manga till tv-spel och blev något att tjäna pengar på.
Fredagen den trettonde ska allt vara klart. Men när DN kommer på besök två veckor tidigare råder febril aktivitet på utställningsytans 600 kvadratmeter, där snickare och tekniker arbetar för fullt med att färdigställa det sista inför den nattliga smygöppningen. En del av utställningen handlar också om en särskild typ av yokai, nämligen spöken eller andar som kallas yurei.
Så varför ska man intressera sig för ett fenomen som yokai och dess kulturhistoria? För att berättelserna egentligen handlar om människan, menar Tommy Kuusela.
