”Uglies” – En mörk framtidssaga som nu är verklighet – en analys av skönhet, normer och kapitalism
Tally Youngblood väntar på att livet ska börja. Om tre månader fyller hon 16 år och får äntligen lägga sig på operationsbordet, där kirurgiska robotar ska skära bort hennes fulhet. För 15 år sedan, när jag läste Scott Westerfelds bokserie ”Uglies” för första gången, kändes premissen oerhört mörk och kittlande: en framtid där alla unga människor plastikopereras för att passa in i ett snävt skönhetsideal. När berättelsen om Tally nu har blivit film på Netflix känns det som att vi befinner oss i ett annat tidevarv – en samtid där verkligheten på bara några decennier har blivit mer dystopisk än dystopin.
Romanen ”Uglies” publicerades 2005 och var det första skalvet i snön som skulle bli till en lavin av tonårsdystopier (Suzanne Collins ”Hunger games” kom ut först tre år senare). Serien utspelar sig 300 år in i framtiden, där den gamla civilisationen – ”the rusties” – har gått under i ett förödande krig. Ett aggressivt ogräs breder ut sig över planeten, och mänskligheten har tagit sin tillflykt till ett fåtal högteknologiska städer. Ekologiska, egalitära paradis eller bekväma fängelser, beroende på vem man frågar.
Tally bor i Uglyville, ett enormt elevhem för barn mellan tolv och femton, där öknamn och utseendemobbning är vardag. På andra sidan floden ligger New Pretty Town, där varje dag är en fest för det unga, vackra folket – de som på sin 16-årsdag har snidats och polerats till likriktad perfektion. Tally längtar intensivt efter sin operation. Men så möter hon den jämnåriga Shay som har upptäckt att det finns ett liv bortom staden, bortom de perfekta anletsdragens tomma lycka.
År 2024 är det omöjligt att läsa boken eller se filmen utan att se vår egen tid på varje sida, i varje bildruta. Tally pratar om sin fulhet som ett obestridligt faktum, något som alldeles för många föräldrar till persikokindade tweenflickor kan känna igen sig i. Längtansfullt betraktar hon en simulering av sitt opererade ansikte på en skärm, en direkt parallell till skönhetsfiltren på sociala medier som magiskt suddar ut alla antydningar till skavanker (och egenart).
I operationerna i Westerfelds bok slipas den tonåriga huden ner till köttet och ny, jungfrulig hy växer fram i dess ställe. Det får mig att tänka både på hudvårdprodukter som lovar att skala bort hudens övre lager till förmån för ung, fräsch hy, och på termen ”flawless”, som skönhetsprofiler på Youtube använder om den process i många steg som ska förvandla mänsklig hud till en tvådimensionell målarduk för smink.
Det finns också en kuslig koppling mellan hur människorna i Tallys värld pratar om skönhe…
