Insekterna verkar inte vilja checka in på insektshotell – en undersökning av varför
Jag säger det högt fastän jag är ensam, så där som man kan göra när en omtumlande tanke sliter sig från själens botten och stiger så snabbt mot ytan att man inte hinner stänga munnen. ”Jag har aldrig sett en insekt i ett insektshotell!” Tanken trillar ut i svärföräldrarnas trädgård, där jag ligger i hängmattan och betraktar det lilla insektshotellet som hänger på förrådsväggen bakom syrenträdet. I tre år har det hängt där, någon meter under fågelholken där jag aldrig har sett en fågel.
Jag vet inte vad det är för fel på fågelholken men det är inget stort mysterium, mer av ett personligt misslyckande. Det var jag som byggde fågelholken och spikade upp den där för sju år sedan. Och även om jag finner fåglarnas omsorgsfulla likgiltighet vagt kränkande – är det för mycket begärt att jag ska få se en enda fågel sätta sig på pinnen och sticka in huvudet för att ta ett informerat beslut? – så vet jag säkert att jag har sett fågelholkar med fåglar i. Fågelholkar befolkas. Eller befåglas. Generellt.
Insektshotellen däremot. De finns ju lite överallt nu för tiden, i trädgårdar och i parker och längs människornas stigar genom den oreglerade naturen, men jag har verkligen aldrig sett en enda insekt checka in eller ut. Det är nästan kusligt. Finns inte ett spår av liv där inne. Inte ett känselspröt. Det är som att insekterna inte vet att vi har byggt hotell åt dem. Eller kanske mer som att de vet men vägrar för jag vet inte om de kan vara så organiserat likgiltiga utan att försöka säga oss någonting?
Är det inte rakt av osannolikt att det inte ska råka flyga in en insekt i ett insektshotell? De råkar ju flyga in i allt möjligt annat. Vindrutor, förtält, lampor och människor. Det är inte som att jag håller räkningen men jag skulle säga att mellan fem och tio insekter råkar flyga rätt in i ansiktet på mig varje sommar. Och av dessa råkar åtminstone en eller två flyga in i något av de hål jag har i ansiktet. Gång på gång irrar de in i näsborrar och tårkanaler där vi inte vill ha dem så hur är det ens möjligt att ingen av dem råkar flyga in där vi vill ha dem? Jag har sett insektshotell som är 15–20 gånger större än mitt ansikte. Och de består nästan uteslutande av hål.
Jag utesluter inte att det finns människor som har sett insekter i insektshotell (jag hinner inte ringa runt just nu för jag har en kolumn att skriva) men det har väl i bästa fall nästan aldrig hänt? Det har möjligen med rumsstädningen att göra. Det kanske är för rent där inne? Bara några veckor innan den där tanken trillade ur mig planterade jag en ympad klotlönn i samma trädgård och strösslade med kogödsel kring den magra stammen. Redan dagen efter kryllade det av insekter där. Spindlar, gråsuggor och bevingade baggar.
Det är som att de hittar till hotellpoolen men inte till rummen och man får väl anta att de vill vara där bajset är. Ett antagande som borde göra det enkelt för den som vill se en insekt checka in på ett insektshotell men … man vill ju inte ha ett dockhus med bajs i hängande på förrådsväggen.
Varje gång kajorna flyger i stim över trädgården – de kommer alltid samma tid i skymningen och flyger alltid söderut – tittar svärmor upp och säger att ”nu kommer de från soptippen”. Kajornas jobb är tydligen att äckla sig på ett konstgjort berg någonstans norr om staden och jag finner hennes påminnelser om var fåglarna har varit lite onödiga. Jag vill inte veta, vill bara se upp och förbryllas av naturens under: att kajor har arbetstider och alltid tycks vara överens om vad klockan är. Och jag vill inte peta in bajs i små hotellrum. Ska vi bo grannar får de bete sig som folk.
En studie från 2017 visade att massan av flygande insekter hade minskat med närmare 80 procent sedan 1990. En rapport från 2019 varnade för att omkring hälften av alla insektsarter hotas av utrotning. Vi fick lära oss att insekterna mår piss och att hela vår värld kommer att kollapsa utan dem. Det var ju därför vi började bygga små hotell åt dem. Eller om vi bygger dem åt oss själva? För att ha någonting lugnande att titta på medan världen går sönder.
Jag vet inte säkert men känslan är i alla fall att insektshotell är ungefär lika effektivt som t-shirt med angeläget tryck. Och att insektshotellen i så fall är en perfekt illustration av vår krishantering. Insekterna vill ha blomsterängar, våtmarker, obesprutade åkrar och varierad natur. Vi ger dem Airbnb. Eftersom känslan av att vi gör någonting är viktigare än att någonting görs. Och den känslan odlas bäst i ögonvrån.
Det är olyckligt för havets plågade invånare att havsdjupen aldrig syns i ögonvrån för annars kunde vi bygga små fiskhotell i vattnet utmed kusterna där torskar, ålar och skaldjur kunde checka in och vänta ut människans existens. De hade nog inte behövt stanna länge.
