Walz och Vance: En Analys av Militär Bakgrund och Politisk Karriär
Walz och Vance har båda en bakgrund i militären. Men JD Vance, republikanen, beskyller demokraten Tim Walz för så kallad ”stulen tapperhet”, för att ha sminkat sitt militära cv. Det är en grov beskyllning som kan döda en politisk kandidatur i USA. Walz tjänade USA:s Nationalgarde i 24 år. Det är korrekt att han pensionerade sig från militären några månader innan hans förband skulle beordras till Irak. Men det saknas bevis för att han lämnade med baktanke att slippa strida. Walz skulle bli kongressledamot i huvudstaden. Det var anledningen. I Kapitolium i Washington var han den högst rankade militären av alla ledamöter.
I natt svensk tid möts veteranerna Walz och Vance i den första och sannolikt enda debatten mellan vicepresidentkandidaterna före valet den 5 november. Bråket om vem som har synligast ärr från USA:s evighetskrig i Mellanöstern är betecknande för deras respektive roll i valrörelsen. Ingen av dem är någon krigshetsare. Vance kandiderar som besjälad isolationist som vill strypa penga- och vapenflödet till Ukraina. Walz, å sin sida, stödjer Ukrainas försvarskrig men kandiderade till kongressen 2006 med en agenda som inkluderade löftet att dra tillbaka USA:s trupper från Irak.
Styrkemätningen mellan Walz och Vance är alltså mindre en uppvisning i försvarspolitisk oenighet, även om skillnaden i synen på Ukraina är bråddjup. Vad konflikten nog främst handlar om är skiten under deras naglar, vem som uppfattas som mest autentisk i det amerikanska inland där valet avgörs. En vicepresidentkandidat vinner inga val, säger den amerikanska erfarenheten. Men de kan fungera som politiska emissarier i frågor där presidentkandidaten lider brist på trovärdighet.
Walz har nu klivit fram som Harriskampanjens ”happy warrior”, en frejdig försvarskrigare på hemmaplan. Han förlöste Demokraterna efter Bidens avhopp genom att attackera Trump och Vance som ”konstiga”. Det låter som ett luftskott men det fick Harris trupper att sänka axlarna efter Bidens stelopererade kampanj. De började slåss på ett friare sätt. Tim Walz har egentligen begränsad erfarenhet av nationell politisk kampanj. Men det tycks snarast gynnat honom. Hans ysterhet på fältet påminner litet om Islands fotbollslag i EM 2016.
Nyligen har Vance eldat på Trumps konspirationsteorier om haitiska arbetskraftsinvandrare i Springfield. Trump och Vance utesluter inte att de mörkhyade gästerna grillar lokalbefolkningens husdjur till middag. Sådan är multikulturalismen, menar republikanerna. Exemplet Springfield visar hur delikat det är att vara Trumps biträde. Å ena sidan måste man uppvisa absolut lojalitet. Offensiven i Springfield kan vara en framgång mätt i medieuppmärksamhet, den valuta som Trump handlar med i offentligheten. Trump är säkert tacksam.
Vance är fortfarande senator för Ohio, där Springfield ligger. Det är inte säkert att de sista ambivalenta mittenväljarna i mellanvästern imponeras av en vicepresidentkandidat som äventyrar den egna befolkningens säkerhet, även om det skulle gynna invandringsdebatten. I nattens debatt kommer Walz sannolikt att försöka avslöja Vance som opportunist. Så nyligen som 2017 frågade sig Vance om Trump var Amerikas Hitler. Nu måste Vance kompensera för sin tidigare trolöshet genom att förnedra sig för Trump. Det är farligt för landet.
I jämförelse framstår Mike Pence, Trumps förre vicepresident, som mer grundad i sin konservatism. När Trump krävde att Pence skulle spela med i statskuppen efter valförlusten 2020 prioriterade Pence författningen över chefens förlorade heder. Inget tyder just nu på att Vance skulle stå lika stark. Vance kommer kanske att försvara sig med hjälp av Minneapolis. Staden brann efter mordet på George Floyd försommaren 2020. Kravaller och omfattande förstörelse. Varför gjorde inte Minnesotas dåvarande guvernör mer efter 24 års tjänst i USA:s Nationalgarde? Hans namn var Tim Walz.
