Vi behöver hjälp från de som redan är på bollen. När ungdomskriminaliteten ökar i Norge, måste föräldrarnas “hemmaplanfördel” utnyttjas bättre. Vi behöver bättre kunskap om planförhållandena och en supportstruktur i ryggen. Förra året ökade kriminella handlingar begångna av ungdomar med 28 procent jämfört med föregående år. Enligt polisens statistik var ökningen störst bland de yngsta åldersgrupperna. Detta har drivit på debatten om hur vi som samhälle ska möta och förebygga ungdomskriminalitet.
Tidigare gängledare Shahid Rasool anser att kampen inte kan vinnas utan oss föräldrar. Rasool är inte ensam om att betona föräldrarnas roll. Forskare på kriminalitet och ungdom vid Oslomet, Stian Lid, påpekade samma sak under ett seminarium om ungdomskriminalitet nyligen.
Problemet är att många föräldrar upplever att en stor del av kampen sker på bortaplan; utanför hemmet och framför allt digitalt. För att vi föräldrar till ungdomar ska komma oss på banan är det avgörande att vi får hjälp att utnyttja våra “hemmaplanfördelar”; att vara trygga, tydliga vårdnadshavare som är engagerade i ungdomarnas liv – och som är redo att ta emot dem oavsett vad.
När den nybildade “Föräldraaktionen för en säkrare ungdomstid i Bergen Söder” bjöd in till krisemöte för föräldrar och över 3000 personer dök upp, var det tydligt att vi föräldrar vill engagera oss, men vi behöver mer information, närmare samarbete och bättre insikt i hur vi bäst kan ta ansvar och engagera oss både hemma och utanför hemmet.
För att föräldrar ska kunna engagera sig behöver vi en supportstruktur. Vi kan inte göra något åt det vi inte vet. Därför behövs fasta arenor där föräldrar kan lyssna på de som känner “planförhållandena” bäst: polisen, relevanta expertgrupper och andra som arbetar med barn och ungdomar.
Det måste byggas nätverk där professionella kan möta föräldrar, frivilliga och ideella organisationer. Näringslivet har också en roll i detta. Målet måste vara att bygga lokala nätverk som främjar samarbete på tvärs. Som Föräldraaktionens slogan säger: “Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra mycket.”
Vi håller med Rasool som anser att kampen mot ungdomskriminalitet inte kan vinnas utan föräldrar. Vi är många föräldrar som längtar efter att engagera oss, men för att förbättra oddsen behöver vi stöd och kunskap från de som redan är på bollen.
