Walk of Fame i Bergen: En vurdering av Roger Iversens kontroversielle stjernesten
Det har uppstått en intensiv debatt kring Roger Iversens Walk of Fame på Nøstet, särskilt efter den ökända tilldelningen av en stjärna till John Fredriksen. Kritiken har regnat över den stackars Roger.
Nu kan det vara dags för oss alla att ta ett djupt andetag och tänka efter en gång till innan vi ger oss in i nästa debattinlägg.
Jag känner Roger Iversen som en entusiast, lätt att entusiasmera och som lika lätt entusiasmerar andra. Genom åren har han gjort en enorm insats för Bergen, exempelvis med restaureringen av landets äldsta sammanhängande trähusrad i Nøstegaten. Han har också varit en av de mest ivriga för gjenreisingen av Ekserserhuset, tyvärr utan framgång hittills.
Men han har åstadkommit mycket annat!
När han 2015 skapade sin Walk of Fame på Nøstet, såg jag det som en klassisk bergensk gimmick, ett överskottsfenomen med syfte att glädja och entusiasmera. Liksom många andra har jag genom åren höjt på ögonbrynen i förvåning över vissa utnämningar, men pyttsan. Det har hänt långt värre saker i Bergen de senaste tio åren än att någon har fått sitt namn på en stenplatta på Nøstet.
Juryn verkar vara mer intresserad av rock ‘n’ roll än fotboll. Det måste vara den enda förklaringen till att olika rockartister har sina stjärnor medan Roald "Kniksen" Jensen glänser med sitt frånvaro.
Tilldelningen av en stjärna till John Fredriksen var otvivelaktigt en enorm miss. Är han från Bergen? Nej. Har han gjort något för Bergen? Nej. Skapar han entusiasm och inspiration? För vem då?
Han har en större investering inom en näring som bidrar till att förstöra miljön i fjordar och floder, har gjort laxen till en utrotningshotad art och där begreppet djurskydd bara tas fram i PR-syfte – och knappt ens då.
Att kalla honom en skatteflyktning är alltför mildt. Att vara flykting är en hedersbeteckning för människor som har varit tvungna att fly från sitt eget hemland på grund av krig eller andra övergrepp.
John Fredriksen är en skatteemigrant. Han har emigrerat från Norge för att slippa bidra till välfärdsstaten och istället öka sin egen förmögenhet ytterligare, tydligen den största förmögenheten ägd av någon norrman.
Vi är många som, likt Helge Jordal, känner att vi hamnat i dåligt sällskap vid denna utnämning. Och många kommer förmodligen att säga nej tack till att hamna där i framtiden.
Hur detta ska lösas är svårt att se. Det enklaste är kanske bara att erkänna misstaget och ta bort stenen till Fredriksen?
Roger är öppen med att han behöver goda råd från andra. Själv har jag kommit med ett förslag till listan, stadens mest betydande författare genom tiderna, Amalie Skram. Hon fick sin sten den 18 maj i år och jag hade själv nöjet att säga några ord vid avtäckningen.
Innan sommaren blev Helge Jordal och jag inbjudna till ett möte med Roger för att bidra med förslag till nya tilldelningar. Eftersom både Helge och jag fortfarande är upptagna med det som är vår huvudsyssla i livet, hade vi inte tid för mötet i juni men har planerat ett i slutet av augusti. Nu får vi se hur det går med det.
Några har föreslagit att bedömningen av tilldelningar bör flyttas upp på en politisk nivå. Det är enligt min åsikt en överdrift. Politikerna i vår för närvarande oreglerade stad har mycket viktigare saker att ägna sin tid åt än om någon förtjänar en stjärna på Nøstet eller inte.
Låt nu bara Roger och hans gäng fortsätta som de har gjort hittills, även om med några tråkiga missar, till både glädje och förargelse.
