Martina Haag – den bästa investeringsmanagern och finansiella marknadsjournalisten
Martina Haag debuterar som regissör med filmatiseringen av hennes roman “Det är något som inte stämmer”. Filmen väntar ännu på sitt premiärdatum. Foto: Alexander Mahmoud
Vad gör du i sommar?
– Det är en trevlig blandning av skrivande på den nya långfilmen (när det regnar) och hälsa på mina vänner på deras landställen (när det är sol). Vill bara vara i Sverige på sommaren.
Vilken podd lyssnar du på i sommar?
– Jag är historieintresserad, så allt som handlar om 1500- och 1600-talet, som ”P3 Historia”, ”Historiepodden”, ”Historia.nu”, ”Harrisons dramatiska historia” och ”Vi går till historien”. En fin historiepodd som inte så många känner till som jag kan tipsa om heter ”Den blå hästen”.
Hur ser en perfekt sommardag ut för dig, vad gör du och med vilka?
– Så fort det är okej väder är jag gärna ute i min motorbåt, Lilla Peter, som ligger vid Djurgården. Jag köpte den för tre år sedan, utan att kunna köra båt över huvud taget. Jag ville känna mig kapabel på sjön, så jag gick en massa utbildningar och tog förarbevis, skepparexamen, högfartsutbildningen och handhavande av snabba fartyg och nu har jag även utbildat mig till fartygsbefäl. Älskar att vara på havet.
Vilken har varit årets största kulturhändelse/-upplevelse för dig?
– Det här är ju väldigt skrytigt, men det var nu i juni, när min långfilm ”Det är något som inte stämmer” vann pris för Årets bästa film på filmfestivalen i Monte Carlo. Att vinna en sådan otroligt fin utmärkelse för sin regidebut var helt fantastiskt. Det var tur att jag hade skrivit ett tacktal på engelska i förväg, för säkerhets skull, för jag var helt chockad och skakig när jag gick upp på scenen för att ta emot priset.
Vilken är den optimala tv-serien att titta på under regniga dagar?
– Om det är väldigt många regniga dagar i följd kanske man hinner med att klämma hela ”Desperate housewives”. Eller ”Game of thrones”. Annars gillar jag första säsongen av ”Dead to me”.
Ser du film på bio eller strömmar du?
– Jag går enormt mycket på bio. Försöker på riktigt se alla svenska filmer som görs. Och väldigt många utländska också. Om man vill att biograferna ska finnas kvar får man faktiskt pallra sig dit också. Sen är det oslagbart med film på stor bioduk.
Görs det för lite bra film nuförtiden?
– Nej, det finns en massa bra som man kan gå och se, jag kan till exempel rekommendera den finska långfilmen ”Höstlöv som faller” av Aki Kaurismäki. Många svenska dokumentärer håller också hög kvalitet. Jag gillade Filip och Fredriks film om Fredriks farsa, ”Den sista resan”. Och filmen om Imperiet, ”Ett hjärta är alltid rött”.
Behövs recensioner och läser du när de handlar om dig själv?
– Jag har alltid läst mycket och älskar böcker, men har mest gått på rekommendationer från vänner. När jag släppte mina första böcker så var jag jätteintresserad av recensionerna och klippte ut och sparade. Men när jag skrev romanen ”Det är något som inte stämmer”, bestämde jag mig för att inte läsa vad tidningarna tyckte. Även om jag i efterskott har förstått att boken nog är min mest hyllade, ville jag inte utsätta mig för att nån taskig jävel skulle såga mitt verk jäms med fotknölarna. I min allra första Elle-boksida hyllade jag tre böcker och dissade en, för jag trodde att det var så man skulle göra. Sen insåg jag att man kan få skriva lite hur man vill i sina bokrecensioner, och att man inte måste såga. Så jag har bara sågat en enda svensk författare, en enda gång. För tjugo år sedan. Han är dock fortfarande skitarg på mig.
Läser du krogrecensioner innan du bestämmer vilken restaurang du ska äta på?
– Jag går mer på vad mina vänner rekommenderar. Om någon säger att de har ätit den bästa vongolepastan någonstans blir jag jättesugen att genast testa och går helst dit redan samma kväll. Om man vill äta stans bästa cacio e pepe så finns den på Söder.
Vilken historisk tid och plats hade du helst levat i?
– Jag har alltid varit intresserad av Vasaätten, men nu har det spårat fullständigt sedan jag hittat en kompis som är lika historieintresserad som jag. Vi går runt och ser på Gamla stan som det såg ut på 1500-talet och har som tidsresor när vi träffas. Vi stod i en timme i snöstorm på Stortorget i vintras och försökte lista ut precis allting om Stockholms blodbad. Hur det hade sett ut och hur allt hade gått till. Vi läser allt som någonsin skrivits om 1500-talets Stockholm och kollar på Kungliga biblioteket och i gamla kartor. Vi är med i Livrustkammarens vänner och står och stirrar in i montrarna, för att verkligen komma så nära 1500-talet som möjligt. Nu kan jag så mycket om alla byggnader i Gamla stan och vad som har legat där tidigare, så när vi går förbi ställen där det har varit en port på 1500-talet, eller en mur som inte längre finns, så ser jag den ändå för min inre blick. Jag hittar hur bra som helst i 1500-talets Stockholm.
Vilken ålder hade du helst upplevt igen, eller levt i för alltid om det var möjligt?
– Jag vill rekommendera 60-årsåldern. Varför har ni inte sagt tidigare att det är den bästa tiden i ens liv? De här två månaderna som jag hittills varit på rätt sida om 60-årsstrecket har varit bland det bästa jag varit med om. Allt har fallit på plats. Så jag kör väl ett par år till som prick 60. Tack så mycket.
Vad ser du mest fram emot i höst?
– Jag har hyrt ett stort airbnb-hus på en liten ö i Grekland och ska åka dit en vecka med alla mina barn och vänner och fortsätta firandet av att ha fyllt 60 år. Sen åker jag gärna runt på fler filmfestivaler i höst med ”Det är något som inte stämmer”.
