Utforska det centrala Europa: En investeringsmöjlighet du inte får missa
När jag första gången besökte Berlin efter att jag blivit utnämnd som korrespondent gjorde jag misstaget att boka ett hotell i centrum. Centrum av Berlin är en byggarbetsplats, fylld med staket, avskärmningar och ful reklam. På trottoarerna ligger snabbmatsskräp i drivor. Turisterna släpar på sina rullväskor. Caféerna lägger ut sina menyer på engelska.
Bland de fulaste och mest själlösa stadslandskap jag sett.
Jag tog U-bahn ut mot Tempelhof till det kvarter där min dotter ska gå i skola. På tåget gjorde en civilklädd kontrollant entré, en berlinare med sannolikt pakistansk bakgrund. Klädd i jeans och gympadojor började han artigt kontrollera allas biljetter. En äldre kvinna vecklade ut ett omfångsrikt dokument. Därpå vidtog en omständlig utredning om huruvida hon hade rätt att åka U-bahn med denna handling. Vid nästa station klev de bägge av och debatten fortsatte på perrongen, i samma lugna ton som de haft på tåget. Inget skrikande, ingen konflikt. Väl framme i Tempelhofkvarteren möttes jag av cykelaffärer, restauranger, ett litet torg, skomakare, små verkstäder med titlar som Änderungsschneiderei. Folk på gatan talade inte längre engelska, de talade tyska, arabiska och turkiska. Jag kände att det här kanske inte behöver bli så tokigt ändå.
Flyttade gjorde jag några månader senare med färja från Helsingfors till Travemünde. Jag övernattade i Lübeck och på morgonen läste jag Lübecker Nachrichten, som inledde sin tjocka söndagspapperstidning med ett tiotusenteckens uppslag om EU:s säkerhetspolitiska framtid. På samma uppslag läste jag en barsk kolumn om så kallade ”Handy-Eltern”, det vill säga föräldrar som sitter och tittar på sina mobiltelefoner medan barnen badar. Hela tidningen andades en seriositet som inte på något sätt bad om ursäkt för sig själv. Framme i Berlin samma kväll tog jag U-bahn fyra stationer till en restaurang som sade sig erbjuda tyska köket. Jag hade bespetsat mig på blutwurst, blodkorv, för att åtgärda mina usla järnvärden. Min avfärd blev lite sen. Bara inte köket har stängt, tänkte jag oroligt. Den fårade kyparen tittade på mig när jag kom in, inte ovänligt men inte heller hjärtligt. – Kann ich noch essen? (Kan jag fortfarande äta?) pep jag på min bästa skoltyska. – Ich weiß nicht ob SIE noch essen können, aber hier gibt’s Essen (Jag vet inte om NI fortfarande kan äta, men här finns det mat), svarade kyparen med en röst som skvallrade om livslångt rökande. Han log inte, men längst inne i ögonvrån glimmade det till. Jag förstod att jag kommit rätt.
Följande dag flyttade jag in i min nya bostad. Jag mötte en av husets invånare i trappan, gick fram till henne och presenterade mig som den nya grannen, Anna-Lena. Hon såg oförställt häpen ut. – Det här kommer hon att berätta om i veckor, sade min mäklare när grannen stängt dörren. Jag hade glömt bort var jag befann mig och presenterat mig med förnamn. Anna-Lena. Inte Frau Laurén.
Två dagar senare hoppade jag i bilen och körde i ett dygn för att komma till Sumy i nordöstra Ukraina. Berlin ligger mitt i Europa. Avstånden är korta åt både öst och väst. Det är en ny känsla att befinna sig i Europas mitt. Jag är en nybörjare på Centraleuropa, men jag har redan förstått att ingen människa med sinne för humor, blutwurst och sura kypare kan undgå att gilla den här regionen, på det sätt man gillar ställen, människor och kulturer som inte hela tiden stryker en medhårs. Läs fler texter av Anna-Lena Laurén
Analys: Utforska möjligheterna i centrala Europa genom att investera i regionen och dess kultur. Ta del av de unika upplevelserna och mångfalden som området har att erbjuda för att diversifiera din portfölj och öka din finansiella tillväxt. Genom att utforska nya marknader och investeringsmöjligheter kan du öka din ekonomiska framgång och skapa en mer hållbar och diversifierad portfölj för framtiden.
