Folkfronten har alla möjligheter att bilda regering
Den franska vänstern firar stora segerdagar ungefär vart fyrtionde år. 1936 bildade Folkfronten regering. 1981 samlade Republikplatsen till fest; vänsterns François Mitterrand hade valts till president.
Den 7 juli 2024 slog den nya Folkfronten tillbaka Marine Le Pens och Jordan Bardellas högerextremism och högernationalism.
”En seger för republiken och demokratin”, sammanfattade Raphaël Glucksmann från Place Publique, en stillsam vänsterorganisation. Han kunde ha tillagt ”och för Den Nya Folkfronten (NFP)”, valets enda och något sensationella segrare. Dock med betydligt svagare parlamentariskt stöd än partikamraterna från 1936 och 1981. Den tidens vänster kunde förverkliga sina löften om att förvandla landet och ”göra livet bättre för medborgarna”.
Dagens vänsterfront måste i första hand ge landet en ny premiärminister och en regering. Det skulle kunna bli en kvinna som tar hand om båda uppgifterna. ”Det finns en annan Marine”, sa De Grönas Marine Tondelier. Hon skrev 2017 reportageboken ”Nouvelles du Front”, inifrån Marine Le Pens högkvarter i Hénin-Beaumont, en fattig gruvarbetarstad. ”Invandrarfri”, kallas den av Le Pens lokala härskare.
Marine Tondelier bidrog stort till att Den Nya Folkfronten bildades. Hon utmanade under valrörelsen Jordan Bardella på debatt; han vågade inte. Begripligt, eftersom Nationell samling betraktar all miljöpolitik som ”en bestraffning”.
Macrons premiärminister Gabriel Attal avgick på valnatten och presidentens bräckliga parti förlorade bortåt hundra mandat. Raset hade blivit värre om partiet inte fått hjälp från Folkfronten. Ändå beskrivs valet som en seger för mitten. Som om Folkfronten vore ett centerparti.
Socialistledaren Olivier Faure klargjorde mycket tidigt på valnatten: ”Väljarna ska inte behöva nöja sig med att välja mellan fascism och nyliberalism.” Alltså mellan Le Pen och Macron.
Frankrikes närmaste politiska framtid kommer i första hand att avgöras av socialister och gröna, tillsammans det klart största blocket i parlamentet. Folkfronten inkluderar partier som ibland har olika åsikter och temperament, men de står alla bakom ett gemensamt program: beskedligt socialdemokratiskt, lite gammeldags keynesianskt – samt avancerade krav om mänskliga rättigheter, feminism och ekologi.
Nya Folkfronten kan som största partigrupp pröva flera regeringsalternativ. Den skulle till exempel som 1936 kunna regera med den progressiva borgerligheten och med den radikala vänstern som stödparti, likt kommunisterna 1936.
Däremot kommer de röd-gröna att avvisa den sortens teknokrat-regering som EU gärna rekommenderar. Frankrike är en demokrati, folkets röst ska gälla och ansvar kunna utkrävas. Grundläggande för den franska republikanismen.
Den radikala vänstern (LFI), innehåller en del sekterister och några har fällt motbjudande antisemitiska yttranden. Partiets främste företrädare, filmaren, författaren och fackaktivisten François Ruffin, är en av få politiker som delar villkor med lågavlönade. Han lever på minimilön, cirka 15 000 kronor i månaden. Ruffin, en möjlig presidentkandidat 2027, gjorde för några år sedan filmen ”J´veux du soleil” – jag vill ha eller jag vill se solen. Den kanske skymtar fram efter det befriande valresultatet.
