Ishockeyspelaren Alexander Reichenberg, 31, valde att avsluta sitt liv. Nu öppnar Elias Reichenberg, 22, upp om hur brodern mådde och den psykiska ohälsan. – Jag hade kunnat misstänka att han skulle gjort något tidigare. Men det här kom från ingenstans, säger lillebror.
Alexander Reichenberg spelade i både Färjestad och IK Oskarshamn. Han har även representerat Norge i OS och var en stor profil inom hockeyn i landet under flera säsonger. I början av maj kom beskedet om Reichenbergs död. Han blev 31 år gammal. I dödsannonsen skrev familjen att Alexander ”valde att lämna oss”.
Nu har en sommar passerat. Alexander kommer alltid vara saknad och aldrig glömd.
Lillebror Elias är delaktig i ett arbete tillsammans med Zuccarello-stiftelsen där man samlar in pengar i en minnesfond i Alexanders namn. – Klart att jag såg att det var perioder när han inte mådde så bra. Men han höll mycket inom sig och har även fått hjälp genom åren, men ju äldre han blev så fick han nog svårare att öppna upp sig, säger lillebror.
Han vill nu belysa vikten av att prata med varandra om känslor och ta med varandra på aktiviteter. Råden jag har är att man frågar varandra hur man mår, på riktigt. Och man gör aktiviteter ihop som inte omfattar alkohol. Efter tio öl så kanske man frågar hur polaren mår, men det funkar inte. Bättre göra det vid andra tillfällen. Sedan tycker jag att vi måste jobba ännu mer att få fram en noll-vision gällande självmord. Det är ett utbrett problem och samhället måste ta tag hårdare i det.
Alexander var en stor hockeyspelare i Norge. Han spelade OS för landet, men han gjorde också ett känsligt klubbyte som förföljt honom. – Han gick från Lillehammer till Storhamar, de är stora rivaler. Jag vet att det inte slog så väl ut för bror. Folk skrev till honom, ibland på nätterna, och det kom fram folk som var fysiska mot honom. “Folkeskick” är det som gäller, kanske hade inte alla människor det när de behandlade min bror. Många supportrar beter sig bra, men tyvärr inte alla.
Den senaste säsongen var en av Alexanders bästa genom tiderna. Han gjorde 44 poäng och var klubbens bästa offensiva spelare. Men kanske var det något som skapade prestationsångest också. – Han hade gått lite mot en pensionsålder och att dra sig tillbaka. Men plötsligt så fick han en otrolig säsong och kanske blev det en press på honom. Jag vet att klubbar utomlands och Vålerenga var intresserade av honom. Han gillade nog inte den pressen som ett klubbyte innebär, utvecklar Elias.
Bröderna hördes vid flera gånger första veckan i maj. Men på fredagskvällen blev det tyst. – Han skulle på innebandycup i Strömstad och behövde låna saker av mig. Men vi hördes inte efter fredagen och när jag fick ett samtal på söndagen att min mor behövde prata med mig så förstod jag att något hemskt hade hänt, avrundar Elias.
Hit kan du vända dig om du mår dåligt:
– SOS Alarm 112
– Mind Självmordslinjen 90101
– Vårdguiden 1177
– Jourhavande präst
– Jourhavande kompis
– Jourhavande medmänniska
– Bris, Barnens rätt i samhället
– Rädda Barnens stödlinje
– Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd
– Pratamera.nu
– Suicide zero
Om Zuccarellostiftelsen:
Stiftelsen jobbar för att alla barn och ungdomar ska få möjlighet att delta i idrott och fysisk aktivitet, oavsett bakgrund, kön, etnicitet eller ekonomiska möjligheter. I samarbete med stiftelsen har man inrättat en minnesfond i Alexander Reichenbergs namn. Om ni önskar att ge ett bidrag till fonden så kontaktar man: oystein@zuccarellostiftelsen.no.
