Veckans debatt: Ozempic
Debatten om viktminskningsläkemedel har tagit fart igen efter att SVT:s ”Uppdrag granskning” sänt serien ”Jakten på Ozempic”. Där utger sig reportern Erik Galli falskt för att väga 130 kilo och får sex olika nätläkare att skriva ut mediciner – en metod som mött kritik.
I Arbetet kallar Tobias Dunér-Axelsson programmet för ”ett självupptaget Tintin-äventyr” där Erik Galli gör sig själv till en del av problemet: ”Kroniskt sjuka patienter saknar sin medicin för att självupptagna människor vill bli snyggare.” Nina Morby i GP är också tveksam till etiken: ”När Erik Galli flexar magrutorna samtidigt som han injicerar Ozempic, ringer en varningsklocka i mig. Likaså när han berättar att han tidigare haft ätstörningsproblematik.”
Valerie Kyeyune Backström går ännu längre i Expressen: snarare än ett avslöjande blir programmet ”en manual: så här får du tag på ett läkemedel som hjälper dig gå ner i vikt”. Max V Karlsson instämmer i Dagens ETC: ”en gör-det-själv-guide för den moderna ätstörningen.”
Själva sakfrågan är de flesta dock överens om: nätläkarnas förskrivning är problematisk. I SvD skriver Essy Klingberg att det borde ”krävas mer än en selfie innan man ställer en diagnos.” Och i DN skriver Saga Cavallin om effekterna på vår kultur. Om smalhet ”ligger ett samtal med en appdoktor bort, kommer det då fortsätta att vara åtråvärt?”
Veckans citat:
”Jag är emot de här erbarmliga försöken till att göra ’Jönssonligan’ till kommersiella biljettsäljare till varje pris”
Skådespelaren Ulf Brunnberg, som spelade Vanheden i ”Jönssonligan”, uttalade sig i Expressen om varför han vill registrera varumärket Dynamit-Harry.
Veckans djur: Katt
När världens största popstjärna Taylor Swift uttalade sitt stöd för Kamala Harris skrev hon under som ”Childless Cat Lady” – ett svar på republikanernas JD Vance nedlåtande uttalande om demokraterna som ”ett gäng barnlösa kattkvinnor”. När Donald Trump debatterade Harris talade han också osammanhängande om hur invandrare ”äter upp folks katter och hundar”. Har … har en katt regisserat den amerikanska valrörelsen?
Veckans siffra: 23
… europeiska konsumentorganisationer, däribland Sveriges Konsumenter, anmäler företagen bakom populära spel som Fortnite och Minecraft till CPC, EU:s konsumentmyndigheter. Bland annat menar man att barn luras att handla med virtuella valutor i spelen.
Veckans toppar:
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”En liten bit av kakan”
Glasklart och fantastiskt drama om ett romantiskt möte i Teheran. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Andrea Wulf, ”Fantastiska rebeller. De första romantikerna”
En rafflande bladvändare om kretsen kring Goethe, Fichte och Schiller. Hela boklistan hittar du här.
Musik. Nick Cave & The Bad Seeds, ”Wild god”
Gåshudsframkallande om kvardröjande sorg, i en ljusare och mer hoppfull förpackning. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Min fantastiska väninna 4”
Magnifik sista säsong av den episka tv-versionen av Elena Ferrantes böcker. Hela strömningslistan hittar du här.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se.
Låt oss vara i fred!
Alltför många romaner innehåller detta påfund: En av livet tilltufsad person (skör/utbränd/ dumpad/mobbad/vilsen) söker sig bort från stadens larm/samhällets krav och får på olika vis tillgång till enslig stuga/torp/tjäll/pörte. Där ska sår slickas och framför allt detta: Vara i fred. Andas frisk luft, grunda sig, återhämta. Men vad händer? Jo, innan första kapitlet är slut så har det knackat på dörren och en främling står på förstukvisten. Vänskap uppstår motvilligt och påhälsaren visar sig vara inte alls så karg som man först tror, utan en riktigt härlig mänscha. Sluta skriva sådant dravel. Och låt folk som säger att de vill vara i fred vara det, såsom i livet så ock i litteraturen.
Beder vänligen Elisabeth Skog
Olåsta dörrar
Hej! Jag stör mig på att man aldrig låser bildörrarna när man kliver ur bilen i tv-serier och film.
Hälsningar Jarmo G Rahikainen
Utbytta namn
Något jag stör mig på är när man i film och tv-serier ”översätter” eller snarare ersätter namn. Oftast på personer. Som exempel om någon nämner Alex Trebek i ”Jeopardy” så väljer översättaren att skriva Magnus Härenstam. Känns som att man dumförklarar tittarna.
Mvh, Henrik
