Norges ansvar för att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer enligt professorn Steinar Holden och Michael Hoel. – Vi borde göra mer än vi gör nu, säger Holden.
Norge har inte ansvar för koldioxidutsläppen från förbränningen av norsk olja och gas i andra länder enligt principerna i Parisavtalet. Men enligt professorn Steinar Holden och Michael Hoel kan Norge ändå ha “ett visst moralskt ansvar”.
– Vi säger detta lite försiktigt, men vi anser att det åtminstone kan argumenteras för det, säger professor Steinar Holden vid Universitetet i Oslo till E24.
Norge är inte skyldigt att kompensera för utsläppen som norsk olja och gas bidrar till, enligt honom.
– Men när klimatutmaningarna är så stora som de är, och vi tjänar pengar på bristfälliga klimatåtgärder, anser jag att vi borde göra mer än vi gör nu, och betala mer för att minska klimatförändringarna, säger Holden.
Professorsduon föreslår att Norge investerar i klimatåtgärder i utvecklingsländer.
– Vi föreslår att finansiera ökade klimatåtgärder i utvecklingsländer, säger Holden.
De antyder möjliga investeringar på 300 miljarder kronor, delvis kan krävas från oljebolagen i form av en summa per tonn olja som produceras.
– Detta grepp ger mycket valuta för pengarna. En klimatkostnad på olja skulle motsvara en miljöavgift som ger en mer korrekt produktionsnivå för olja, säger Holden.
Förslaget ska debatteras på ett evenemang organiserat av Samfunnsøkonomene och tankesmedjan Langsikt onsdag.
Professorsduon anser att det behövs närmare utredning av en eventuell modell för att finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer.
En metod kan vara att staten lånar 300 miljarder för klimatinvesteringar i utvecklingsländer och täcker lånekostnaderna med betalningar från oljebolagen samt avkastningen på investeringarna, påpekar Holden.
Vidare menar professorn att förslaget skulle kunna ge snabba resultat.
– Främst genom att genomföra klimatinvesteringar i utvecklingsländer med snabb effekt. Andra åtgärder, som att begränsa letandet, har en mycket lång tidshorisont och en helt okänd kostnad, säger Holden.
Andra har också föreslagit olika avgifter på oljesektorn eller att använda delar av Oljefondet för klimatomställning, som SV, MDG och tankesmedjan Civita.
Finansminister Trygve Slagsvold Vedum har avvisat att tappa Oljefondet för sådana ändamål.
Holden kallar det möjliga investeringsbeloppet på 300 miljarder kronor för “en numerisk illustration”.
Beräkningen är baserad på resultat från Klimainvesteringsfonden, som förvaltas av Norfund.
Om investeringarna ger en verklig avkastning på noll i genomsnitt, inklusive förluster, kommer Norge att gå miste om en årlig avkastning på tre procent på dessa investeringar, jämfört med förväntad avkastning i Oljefondet.
– Det motsvarar nio miljarder kronor per år, säger Holden.
Det möjliga investeringsbeloppet på 300 miljarder kronor är baserat på vad som krävs för att minska utsläppen motsvarande fotavtrycket från norsk olja och gas.
Professorsduon har beräknat hur mycket som behövs investeras genom Klimainvesteringsfonden för att uppnå liknande klimatminskningar.
Norfund rapporterar att de har undvikit 14,7 miljoner ton utsläpp årligen genom investeringar på 3,7 miljarder kronor i klimatåtgärder i utvecklingsländer.
De hävdar att en miljard kronor skulle ge en miljon ton minskade årliga koldioxidutsläpp, eller tusen kronor per ton.
– Om investeringen ger en årlig verklig avkastning på noll procent, inklusive förluster, skulle kostnaden vara 30 kronor per ton, om alternativet är tre procent verklig avkastning på Oljefondet. Det motsvarar cirka 13 kronor per fat, säger Holden.
– Så en avgift på 13 kronor per fat skulle kunna finansiera denna ordning?
– Troligtvis skulle den vara något högre än så, om man skulle göra detta i stor skala. Det är naturligtvis stor osäkerhet, och denna beräkning är mest för att illustrera storleksordningen, vi tror inte att det är tio gånger det vi har uppskattat här, säger Holden.
